För att skapa ett miljömässigt hållbart samhälle, idag och i framtiden, infördes regelverket för producentansvar på elektriska och elektroniska produkter år 2005. All återvinning syftar till att minska negativa miljö- och hälsoeffekter som uppstår när nya produkter produceras och när gamla produkter blir till avfall.

Producentansvaret bygger på grundprincipen ”Polluter Pays Principle” (PPP), vilket innebär att förorenaren ska betala för de miljöskador som uppstår i samband med verksamheten. Genom producentansvaret eftersträvas ett kretsloppsanpassat samhälle där uttjänta produkter inte betraktas som avfall utan som en ny form av resurs.

Elektronik och batterier innehåller ofta farliga ämnen och kemikalier som riskerar att spridas till både människa och miljö om de inte samlas in och behandlas på rätt sätt. Dessutom innehåller elektronikprodukter flera olika material som kräver mycket naturresurser för att produceras. Detta skapar utsläpp i naturen med negativ miljöpåverkan som följd.

Inom EU regleras användandet av flertalet giftiga kemikalier i elektronik och batterier genom RoHS-direktivet och batteri-direktivet. Direktiven trädde dock i kraft först år 2006 och ett relativt stort antal produkter är undantagna från förbuden. Detta gör att substanserna fortfarande förekommer i den elektronik och de batterier som samlas in. Lågenergilampor och lysrör är undantagna från direktivet. Dessa innehåller kvicksilver, ett giftigt ämne (särskilt för foster och barn) som kan påverka bland annat hjärna och njurar.

Miljö

Elektronik består av en komplex sammansättning av olika material så som olika slags plaster, metaller, gummi, trä, keramik och glas. Avancerade produkter så som smarta mobiltelefoner kan innehålla ett 60-tal grundämnen som blandats i olika kombinationer för att produkten ska få speciella egenskaper.

Att utvinna och framställa de material som används i elektronik och batterier kräver ofta omfattande ingrepp i naturen och orsakar stora utsläpp och negativ miljöpåverkan. Exempelvis används stora mängder vatten och energi, olja används för produktionen av plast, och metaller som används i exempelvis kretskort bryts från gruvor. Processerna medför utsläpp av växthusgaser, svavel- och kväveoxider och andra miljö- och hälsoskadliga föroreningar både lokalt och globalt eftersom den energi som används kommer oftast från fossila bränslen, och eftersom giftiga restprodukter bildas vid gruvdrift. Att producera en ny dator kräver exempelvis 240 kilo fossila bränslen, 22 kilo kemikalier och 1 500 kilo vatten.

Det bästa sättet att minska belastningen på miljö och naturresurser är att använda dina produkter under en längre tid. När du gör detta behöver nya produkter inte produceras. Då behöver vi varken använda nya naturresurser eller skapa nya utsläpp. När du exempelvis använder din gamla dator 3 år längre sparar du 109 kilo koldioxid. Vill du inte själv ha kvar din gamla elektronik ska du därför i första hand sälja den eller ge bort de, om den fortfarande fungerar.

När elektroniken blivit så gammal att den inte går att använda längre ska du lämna den till återvinning. När elektroniken återvinns tar man tillvara på de material som redan finns i produkten istället för att producera nya. På så vis behöver vi inte utvinna ny olja för att producera plast eller bryta nya gruvor för att få tag på nya metaller.

Sociala frågor

Produktionen av elektronik och batterier samt utvinningen av råvaror sker ofta i länder med bristande miljöskydd, dåliga arbetsförhållanden och bristande respekt för mänskliga rättigheter.

En del av de metaller som används i modern elektronik utvinns ur mineraler vars brytning underblåser och finansierar väpnade konflikter, övergrepp och tvångsförflyttningar av människor. Dessa mineraler har kommit att kallas konfliktmineraler där exempelvis tenn och guld ingår. Metallerna är nödvändiga beståndsdelar i dagens elektronik så som smarta telefoner.

Uttjänt elektronik som inte återvinns på rätt sätt utgör ett stort socialt problem i världen. En av världens största soptippar för elektroniska produkter heter Agbogbloshie och ligger i Ghanas huvudstad Accra. Ghana importerar ca 215 000 ton begagnad elektronik varje år, vilket resulterar i 129 000 ton elektroniskt avfall. På Agbogbloshie utförs informell återvinning vilket innebär att återvinningen sker genom primitiva metoder där lite eller ingen skyddsutrustning eller teknologiska hjälpmedel används.

När de värdefulla metallerna som finns i elektroniken utvinns utsätts därför arbetarna direkt för de skadliga ämnena. Många som arbetar med det elektroniska avfallet på Agbogbloshie är barn. Även de människor som bor runtomkring soptippen utsätts. De farliga ämnena tas upp i mark, luft och vatten vilket gör att de slutligen lagras grödor och andra livsmedel. Resultatet av exponeringen är allvarliga hälsoproblem så som förändringar i sköldkörtelns funktioner som bland annat styr ämnesomsättningen. Det ger upphov till skador på nervsystemet, temperament- och personlighetsförändringar och orsakar försämrad lungfunktion.

Cirkulär ekonomi

Idag lever vi i en så kallad linjär ekonomi. Produkter produceras, säljs i butik och kastas bort eller förbränns när de är färdiganvända. Det följer den linjära principen: Produktion – Användning – Avfall. Den linjära ekonomin karakteriseras av att det ekonomiska flödet har en tydlig början och ett tydligt slut. Eftersom jorden har begränsade resurser är detta ett system som inte kommer fungera hur länge som helst.

Till skillnad från den linjära ekonomin inspireras den cirkulära ekonomin av naturens eget kretslopp. Cirkulär ekonomi syftar till kapitalet i ekonomin ska återuppbyggas istället för att bli till avfall. I en cirkulär ekonomi designas produkterna för att kunna återanvändas i ett tekniskt och/eller biologiskt kretslopp. Detta betyder att de delar av en produkt som inte går att kompostera eller på annat vis föras in i det biologiska kretsloppet ska återvinnas och föras in i det tekniska kretsloppet. Elektronik blir exempelvis främst återfört till det tekniska kretsloppet när metaller och plaster smälts ner till nya produkter och komponenter.

Centralt i den cirkulära ekonomin är att vända på perspektiven ”konsumenter” och ”produkter”. I den cirkulära ekonomin bör konsumenter snarare ses som användare och produkter som funktioner. Oftast har människor inget behov av att äga en produkt, utan det är effekten man vill åt. Exempelvis används en borrmaskin mellan 6 och 13 minuter under dess livstid vilket gör det mer ekonomiskt och miljövänligt att hyra den vid behov, och alla som kör bil mindre än 1 000 -1 500 mil per år sparar både pengar och miljö genom att gå med i en bilpool istället för att äga en egen bil.

Detta nya sätt att tänka öppnar nya möjligheter för både industri och privatpersoner att spara både pengar och miljö. Exempelvis säljer inte Rolls Royce sina motorer till flygindustrin längre utan hyr ut dem enligt konceptet ”Power by the hour”, Ragn-Sells utvinner fosfor ur slam, Philips säljer ljus istället för glödlampor i sitt ”pay-per-lux” koncept och hos Nissan kan man leasa batterier till sin elbil.